Karin Larsson, ett stilfenomen!

 Stilfenomenet Karin Bergöö  mötte sin blivande make en vårdag på Parisstationen Gare de Bourron. Det blev kärlek vid första ögonkastet, åtminstone från hans sida och när augustikvällarna nalkades hade han friat och fått ja.
Karin Bergöö blev Karin Larsson.
Karin Larssons hade en gedigen konstnärlig utbildning, först på Slöjdskolan och Konstakademien i Stockholm, sedan i Frankrike. Hon utvecklade sin färg- och formkänsla och var öppen för nya strömningar.

Kanske var det detta som gjorde henne och maken till föregångare inom olika områden.

Lilla Hyttnäs blev en plats där Karin kunde utveckla sitt intresse för textil och inredning.
Hon komponerade okonventionella mönster och kläder och broderade redan på 1890-talet vardagliga motiv, som inte var påtänkt i den tidens överinredda hem.
Snart slog hon in på den modernistiska vägen och odlade en stramt personlig stil, efter att hon beställt en vävstol från Handarbetets Vänner i början av 1900-talet.

Karin Larsson hade förmånen att födas in i en familj med ovanligt modern syn på flickors uppfostran. Det var inte många föräldrar som, likt Karins föräldrar, i slutet av 1800-talet skickade en ung dotter ensam till Paris för fördjupade konststudier.

Det var först när paret Larsson fick Lilla Hyttnäs i gåva som deras inredningsintresse blommade upp på allvar. De inredde med mycket luft och ljusa färger.
 Vid denna tid pågick en förnyels inom alla områden och intellektuella och konstnärer inom olika områden ville göra hemmiljön till en del av dem själva.

Karin formgav även en del av möblerna och ritade sina och barnens kläder. När det behödes en ny hylla till pelargonerna så ritade Karin.

Stilen på Lilla Hyttnäs är lite gustaviansk lätthet och behag, lite rustik allmoge, en japansk touch och lite antika möbler, som ibland respektlöst målades i granna kulörer.

 

Karin Larsson (född Bergöö), född 3 oktober 1859, död 18 februari 1928, konstnär och hustru till Carl Larsson.



Nu i dagarna var det 150 år sedan hon föddes vilket har markerats med ett flertal utställningar.

http://www.carllarsson.se/start.aspx

http://www.boras.se/textilmuseet

Tjejer, testa något nytt, Bloomers!

Det var under 1800-talet som man (läs männen) upptäckte att kvinnorna inte bara fanns utan också kunde tänka.
Vid mitten av 1800-talet hade man kommit fram till att korsetten var ohälsosam. Det var flera som ville ge kvinnan en mer hälsosam och sundare dräkt. Reformrörelsen "kampen mot modet" hade börjat.

Det var exakt år 1851 som denna kamp började.

 Amelia Bloomer var  kvinnan som kämpade för andra kvinnors rättigheter, rösträtt och religionsfrihet var två av dessa punkter. Det var också viktig för henne och många andra att ha friheten att själv välja typ av klädedräkt. 

Ur 2000-talets perspektiv kan det verka konstigt att behöva kämpa för riheten sådan men det behövdes på 1800-talet. 

Amelia Bloomer var aktiv i tidskriften The Lily som skrev och och kämpade för att kvinnan skulle få samma rättigheter som de som var självklara för männen.

 Hon visade en reformdräkt i London, som bestod av jacka, korta kjolar och därunder långa, vida turkiska byxor.

Bloomerdräkten väckte stor sensation och det bildades föreningar för dess bekämpande. Dessa byxor ingick i kvinnornas gymnastikdräkt och var egentligen inget nytt, men trots detta så bildades det föreningar både för och emot Bloomers.

Amalia Bloomer fick efterföljare och 1867 föreslog en läkare att man skulle avskaffa korsetten. Hans förslag var att man skulle hänga upp den oumbärliga krinolinen i hängslen för att man skulle flytta dräktens tyngd från midjan till axlarna.

Berthe Morisot, en fransk impressionist!

Berthe Morisot, föddes 1841 i en framgångsrik och borgerlig familj, i Bourges Frankrike. Som barnbarn till Jean-Honore Fragonard, framgångsrik rokokokonstnär,  föddes hon in i konstnärslivet och dess kretsar.

Hon studerade vid École des Beaux-Arts i Paris och sedan för Camille Corot.

Berthe Morisot - "Vaggan" (1872). Musée d'Orsay, Paris.

 Berthe och systern Edma arbetade nära varandra men när Edma gifte sig och fick barn hade hon inte längre tid att måla som förut.
Berthe Morisot var inpressiononist och tillhörde dess innersta krets. Av de åtta utställingar som impressionisterna visade på De Refuserades Salong, Salon des Refusés, deltog hon i sju.
Målningen Vaggan visades på den första impressionistutställningen 1874.

 Berthe Morisot Hamnen i Lorient (1869).

National Gallery of Art, Washington USA

Hon gifte sig med Eugène Manet 1874 och blev därmed svägerska till Edouard Manet. Han utövade stor påverkan på hennes måleri som gav sig uttryck i ett känsligt impressionistiska formspråk medan hon stärkte honom att arbeta med en "impressionistisk palett" där svart inte användes.
Manet gjorde även flera porträtt av Morisot.
Redan på 1860-talet hade Morisot börjat utveckla ett ljusfyllt rumsupplösande måleri,exempelvis
Hamnen i Lorient (1869).

Berthe Morisot Eugene Manet och hans dotter i Bougival (1881). 

Hennes motiv var familjen, vänner, heminteriörer och den närliggande omgivningen. Hennes målningar karakteriseras av stillhet och tystnad.

Berthe Morisot På soffan troligen 1882

Blyerts och akvarell på papper

Hon målar ofta kvinnliga figurer som antyder en gestaltning av kvinnlighetens psykologiska och sociala rum.

Berthe Morisot  Landskap i Normandie, 1865

Berthe Morisot är representerad på ett flertal museer i olika länder. det har skrivits ett flertal böcker om hennes konstnärsskap och liv.
Målningen Vaggan kom som frimärke i Frankrike år 1995.

 Trots att hon var en kunnig konstnär hade hon länge svårt att få gehör från kunder och kritiker. På en separatutställning 1892 köpte staten en av hennes målningar. I och med detta kände hon sig accepterad.

Självporträtt

Hon avled 1895 i Paris, Frankrike.