Symboliken med färg!

Målning av Eugene Delacroix 1830

Louvre Paris, Frankrike

Vi är vana att uttrycka oss i färg när vi talar om politik. Blått står för det borgerliga och det konservativa medan motsatta sidan symboliseras av den röda färgen, de radikala.

Kokard Bild: Wikipedia

Under 1600-talet bar varje kompani i den franska arnén de färger som deras livréklädda chefer hade. Det var ett märke av tyg eller papper som bars på hatten, s.k. kokard. Med denna kokard kunde man uttycka en åsikt, sympati eller tillhörighet. Dessa kokarder var extra populära i de övre samhällsklasserna strax före franska revolutionen.

 

Strax efter att Bastiljen stormats skapades tricolorkokarden i blått vitt och rött. Den blev populär och utsågs i slutet av 1700-talet till Frankrikes nationalsymbol och dessa tre färger blev därefter Frankrikes nationalfärger.

 

Fram till mitten av 1800-talet stod den blå färgen för revolution då de franska soldaterna bar blå uniform och många av dem bytte sida och stödde revolutionen.Därefter blev den de moderata republikanernas färg för att till sist bli den republikanska högerns.

Sansculotter Bild: Wikipedia



Den röda färgen står idag för dem som har sin åsikt till vänster, socialister och revolutionärer.
I Frankrike använde man sig förr av den röda färgen för att varna vid omedelbar fara. Till sist användes den röda symbolen så ofta att många såg den som en hotsymbol. När människor 1791 hade samlats för att kräva att kungen abdikerade hissades den röda flaggan. Tyvärr öppnade miltären eld och ett femtiotal personer dog. De blev martyrer.
Den röda färgen stod nu för folklig revolution och knöts samman med jakobinernas och sansculotternas röda mössa.

Ärmar, en viktig detalj!



 Dräkt Peplos

Skulptur från grekisk arkaisk tid. 530 f.v.t.

Den klassiska antikens kläder, som i århundraden hade påverkat det europeiska modet, hade varit ärmlösa. Men under 1100-talet började det förekomma ärmar på plaggen i Europa i otaliga former och snitt och det blev populärt med fastsydd ärm på plagget.

Marie Antoinette, Målning av Jean-Etienne Liotard

Under 1400-1500-talen var det populärt med lösärmar. Eftersom adelns dräkt var dyrbar och rikt utstyrd hade man ett antal exklusiva ärmar som man kunde byta och variera med. Ärmarna blev alltmer påkostade och så småningom slitsade man upp tyget för att kunna visa de andra exklusiva tygerna som fanns under.
Till slut försökte man reglera lyxen genom att skapa klädlagar.
Så småningom återgick det mesta till det vanliga och under 1600-talet återfick ärmen sin normala form. 1700-talets ärm på kvinnokläder var halvlång, gärna med spetsrysch vid armbågen.

Broderad klänning år 1800. Bild: Bok Fashion

Omkring år 1800 bar kvinnorna mycket korta ärmar, puffärmar sedan blev ärmen större och större.

Klänning med gigots från 1826

Bild: Bok Fashion

Biedermeiertiden förde med sig stora yppiga ärmar som kallades gigots eller fårbogsärmar och längre fram, kring 1850-60 ändrades ärmen till att bli pagodärmar eller halvpagodärmar.    

Pagodärmar kring år 1860.

Det sägs att modet på ärmar ändrades så ofta att det fanns de som sydde in en bit vid underärmen och efter en tid sprättade upp sömmen igen för att vidga omkretsen.

 

Klänning från 1882. Design: Worth Bild: Bok Fashion

I slutet av 1800-talet återkom fårbogsärmarna efter att ha varit ute i kylan några år. Modellen hade under åren förändrats något och nu var ärmen bred vid axlarna men tätt åtsittande vid handleden. Sedan inträdde 1900-talet med mer naturliga linjer och de starkt överdrivna detaljerna var inte populära.

 Annons ut julkatalog från 1898

Bekänna färg?



Bild: Kurera för friskvård och naturlig hälsa

Vem har inte någon gång känt sig vissen och trött eller bara haft lust till förändring? Då är hårfärgning ett alternativ. Att byta det ljusa mot ett mörkare eller fördjupa hårets nyans en grad. Varuhusens färgkartor erbjuder de flesta varinter antingen allt från att inhandla en paket med en färg till att kunna köpa ett kit med flera nyanser till slingor.
Bara att välja men innan dess kan det vara bra att veta att det i varje produkt finns i genomsnitt 45 olika kemikalier.

Kvinna från Al-Faiyum Egypten

Bild: Milwaukee Art Museum Wisconsin

Det är lätt att tro att denna möjlighet är relativt ny men så är det inte. Färgning och blekning av hår var kända redan under antiken.
De romerska kvinnorna hade sett de germanska och var intresserade av att själva bli blonda. De kände till hur man blandade till mixturer för att kunna färga sitt mörka hår eller till den önskade blonda eller rödblonda ton som de germanska kvinnorna hade.



På medeltiden färgade man håret efter modets växligar. Ibland var det blont för att senare bli svart medan renässanskvinnan föredrog ett blont hår. När det inte hjälpte att tillbringa mycket tid i solen för att bleka håret tog de till peruken.



Drottning Marie Antoinette Bild: Wikipedia

I Frankrike hade man redan på 1500-talet börjat pudra håret,  med ris- och vetemjöl för att se blonda ut. Vid franska revolutionen försvann både adel och peruker och det som återstod var alla recept för att göra mixturer till hårfärgningsmedel.
För den som ville bli blond var det vätesuperoxid, ett medel som används än idag medan de övriga färger som vi använder oss av idag är skapade efter andra världskriget. Numera kan vi färga in håret i nyanser och färger som ser väldigt naturtrogna ut.
Annat var det förr!

Bild: Hållbar konsumtion